Siv och Doris, vi är lite över medelålderskvinnor med stort intresse av mode och hundar!

Nu så har jag just kommit hem från min och Claes-Kenneths härliga promenad, riktigt trevligt! Dock blev jag alldeles till mig i oro under några plågsamma minuter. Jag måste berätta en historia om vad lille Classe gjorde.

Vi gick en sväng i skogen och då kom vi till en glänta där det var fullt med snö. Jag tror aldrig att Claes-Kenneth har sett så mycket snö i hela sitt liv, så han blev helt till sig. Han slet sig ur sitt koppel och hoppade iväg ut i gläntan medan jag gallskrek i vild panik åt honom att återvända. Jag såg honom ingenstans, ska jag säga er. Då, inför min syn, såg jag ett par öron sticka upp. Det var det enda jag såg. De här öronen for omkring som en tätting över hela fältet och strax därpå såg jag att öronen började springa mot mig. Ut ur denna mängd med snö hoppade Claes-Kenneth ur! Han var så liten att jag bara hade sett hans öron. Jag ska säga er att trots att han var så snöig och blöt så kramade jag om honom gott och länge. Mitt hjärta hade skenat och lyckan då han äntligen kommit tillbaka sköljde över mig. Tack Gud för att du förde honom tillbaka.

På tal om något helt annat funderar jag på att göra det lite somrigare hemma hos mig nu när den kalla och mörka vintern är kring oss. Så jag täntke köpa dessa:

Vad tycks? Det är en ljusslinga i vackra blommor. Källa: Mio.se.

Snart kommer Siv hem från jobbet, då får vi hålla tummarna för att hon bloggar.

MVH

Doris